Under en längre tid har jag i smyg planerat in en trerättersmiddag för min man. Igår skickade jag iväg honom hemifrån och så satte jag igång med att göra balkongbordet som jag tagit in till vardagsrummet vackert. Sedan började jag göra lite mat. Jag ville ge honom en speciell kväll för det är han verkligen värd. Tyvärr är inte allt hemlagat från grunden eftersom jag inte är så duktig i köket ännu men det blev helt gott iaf...speciellt den hemgjorda chokladmoussen blev jag stolt över. ( med tanke på hur mycket E-ämnen pulvermoussen från affären ínnehåller fanns det inte en tanke på att använda den).
Saturday, 26 September 2009
Wednesday, 16 September 2009
att hitta hem
Jag har under en längre tid funderat mycket på församlingen. Jag vill tillhöra men det har inte gått så bra hittils. Jag finner det svårt att hitta Gud i församlingen. Så läste jag boken : är jag vuxen nu? av Tommie Sewón och han la ord på precis det jag söker efter i en församling. Jag känner att vill dela med mig av denna korta berättelse.
Det var alldeles för sen för att tvätta. Men vad gör man när man kommer hem på kvällen från den ena resan och ska iväg på en annan morgonen därpå. Jag fick välja bort både vattenfestivalen och vännerna. När jag hade sorterat tvätten smög jag mig försiktigt uppför trappan till tvättstugan samtidigt som jag stavade på en godtagbar undanflykt utifall någon skulle komma på mig med att tvätta för sent enligt husets regler. Jag reglade upp låset det tystaste jag kunde och drog varsamt upp dörren med tvättkorgen balanserande i famnen.
- Jaså , det kommer fler!
Rösten kom från någon av ett tiotal ryggar som stod i mörkret vända mot mig. Tro mig, jag höll på att tappa både fattningen och tvätten i chocken över att halva huset hade samlats i tvättstugan just när jag skulle tjuvtvätta.
- Kom du , man ser riktigt bra här, sade samma rygg.
Jag hämtade mig , smög undan tvätten och trängde mig in bland de andra. För trängas, det fick vi göra. Två små fönster var allt som stod till buds för att uppleva något av festivalfyrverkeriet över takåsarna. Där var alla de äldre hyresgästerna som inte ville ge sig ut på stan denna sena timma. Där var jag som hade velat ge mig ut på stan denna sena timma. Och kommentarerna var just så intelligenta och nyanserade som de brukar vara vid fyrverkerier:
- Oj!
- Åh!
- Fantastiskt...
Ändå var det en speciell känsla av gemenskap att stå där i mörkret och trängas med tant Lindström, makarna Eriksson, grannen Bruno och de andra. Utanför var världen och här stod vi. Vi i vårt hus. Vi som kände varandra som namn på en dörrskylt eller som ett ansikte i hissen. Vi som ibland sa "hej" eller möjligtvis någonting om vädret stod nu plötsligt varandra så nära. Så tätt intill för att uppleva himmelens vackra färger. Och så enstämmiga i vår lovsång:
- Oj!
-Åh!
- Fantastiskt...
Vad jag önskar mig av Kyrkan är något liknande slår det mig långt efter att jag skrivit ovanstående text. Ett ställe dit jag tar med mig min smutsiga tvätt, mina grumliga motiv och min skuld. Ett ställe där jag är välkommen, upptagen, men inte utpekad. Ett ställe där en brokig skara människor landat en stund för att gemensamt rikta blickarna uppåt och därmed inåt. Ett ställe där jag kan smaka på ord, pröva formuleringar utan prestige. Ett ställe som jag kan lämna styrkt, med rena kläder och en intention att leva mer konsekvent, mer helt , mer rent.
Jag behöver ingen ny förening. Ingen spegelbild av stilar och åsikter. Ingen ytterligare scen. Ingen mer underhållning. Vid Gud, ingen mer underhållning. Bara en tvättstuga. För själen.
Det var alldeles för sen för att tvätta. Men vad gör man när man kommer hem på kvällen från den ena resan och ska iväg på en annan morgonen därpå. Jag fick välja bort både vattenfestivalen och vännerna. När jag hade sorterat tvätten smög jag mig försiktigt uppför trappan till tvättstugan samtidigt som jag stavade på en godtagbar undanflykt utifall någon skulle komma på mig med att tvätta för sent enligt husets regler. Jag reglade upp låset det tystaste jag kunde och drog varsamt upp dörren med tvättkorgen balanserande i famnen.
- Jaså , det kommer fler!
Rösten kom från någon av ett tiotal ryggar som stod i mörkret vända mot mig. Tro mig, jag höll på att tappa både fattningen och tvätten i chocken över att halva huset hade samlats i tvättstugan just när jag skulle tjuvtvätta.
- Kom du , man ser riktigt bra här, sade samma rygg.
Jag hämtade mig , smög undan tvätten och trängde mig in bland de andra. För trängas, det fick vi göra. Två små fönster var allt som stod till buds för att uppleva något av festivalfyrverkeriet över takåsarna. Där var alla de äldre hyresgästerna som inte ville ge sig ut på stan denna sena timma. Där var jag som hade velat ge mig ut på stan denna sena timma. Och kommentarerna var just så intelligenta och nyanserade som de brukar vara vid fyrverkerier:
- Oj!
- Åh!
- Fantastiskt...
Ändå var det en speciell känsla av gemenskap att stå där i mörkret och trängas med tant Lindström, makarna Eriksson, grannen Bruno och de andra. Utanför var världen och här stod vi. Vi i vårt hus. Vi som kände varandra som namn på en dörrskylt eller som ett ansikte i hissen. Vi som ibland sa "hej" eller möjligtvis någonting om vädret stod nu plötsligt varandra så nära. Så tätt intill för att uppleva himmelens vackra färger. Och så enstämmiga i vår lovsång:
- Oj!
-Åh!
- Fantastiskt...
Vad jag önskar mig av Kyrkan är något liknande slår det mig långt efter att jag skrivit ovanstående text. Ett ställe dit jag tar med mig min smutsiga tvätt, mina grumliga motiv och min skuld. Ett ställe där jag är välkommen, upptagen, men inte utpekad. Ett ställe där en brokig skara människor landat en stund för att gemensamt rikta blickarna uppåt och därmed inåt. Ett ställe där jag kan smaka på ord, pröva formuleringar utan prestige. Ett ställe som jag kan lämna styrkt, med rena kläder och en intention att leva mer konsekvent, mer helt , mer rent.
Jag behöver ingen ny förening. Ingen spegelbild av stilar och åsikter. Ingen ytterligare scen. Ingen mer underhållning. Vid Gud, ingen mer underhållning. Bara en tvättstuga. För själen.
Sunday, 13 September 2009
en bra helg
"These are the days worth living
These are the years we´re given
And these are the moments
These are the times
Let´s make the best out of our lives"
-The Calling -
Den här helgen har varit helt underbar. För första gången på många helger har min man och jag inte haft några som helst planer eller inbokningar. Vi har kunnat göra precis vad som fallit oss in och det har varit väldigt skönt.
Detta har inneburit att vi i fredags myste och såg på film. På lördag gick på stan där jag köpte en länge efterlängtad friluftsjacka. Jag har hela livet velat ha en riktigt bra friluftsjacka men aldrig haft pengar att köpa, men nu passade jag på och kom hem med en Colombia gore-tex skalplaggsjacka med tillhörande fleece. Den här jackan testade vi direkt och for ut på en 26 km lång cykelfärd runt molnträsket och A:s gamla hemtrakt.
Idag, söndag, har vi varit ute på promenad till Bragegårdarnas skördemarknad där bland annat denna fina bukett och hemlagad havtornslimpa inhandlats. När vi kom hem provsmakade vi limpan och 70% apelsinchoklad som inhandlats på Lidl med en kopp kaffe och 70`s show. Resten av ledigheten kommer att spenderas på gym och vem vet kanske lite besök till någon kär vän.
Detta har inneburit att vi i fredags myste och såg på film. På lördag gick på stan där jag köpte en länge efterlängtad friluftsjacka. Jag har hela livet velat ha en riktigt bra friluftsjacka men aldrig haft pengar att köpa, men nu passade jag på och kom hem med en Colombia gore-tex skalplaggsjacka med tillhörande fleece. Den här jackan testade vi direkt och for ut på en 26 km lång cykelfärd runt molnträsket och A:s gamla hemtrakt.
Idag, söndag, har vi varit ute på promenad till Bragegårdarnas skördemarknad där bland annat denna fina bukett och hemlagad havtornslimpa inhandlats. När vi kom hem provsmakade vi limpan och 70% apelsinchoklad som inhandlats på Lidl med en kopp kaffe och 70`s show. Resten av ledigheten kommer att spenderas på gym och vem vet kanske lite besök till någon kär vän.
Jag har aldrig varit en flitig Lidl besökare. Affären har aldrig tilltalat mig men på hemvägen från molnträsket gick vi in en snabbis och kom ut med denna choklad. Alla tre med över 70% kakaohalt. Vi smakade apelsinchokladen idag och den är fantastiskt god så om ni inte åker till Lidl för något annat så åk för den här chokladen.
Sunday, 6 September 2009
"nytt" sovrum
Nu har jag äntligen fått inspiration till att ändra om i sovrummet också. Fortfarande vitt som grund men med lite mera färger och förstås den helt underbara maskros ps lampan som min man och jag bestämde oss för att införskaffa. Vi har varit dåliga på att satsa på lampor. Det har mest blivit vita pappersbollar till taklampor och nu kände vi att det var dags att börja utforska lampvärlden.
Subscribe to:
Posts (Atom)